|
Krånglar kedjan på mopeden,
scootern eller motorcykeln? Gör den det - då beror det nog på
att ni inte vårdat kedjan som ni bör. Följ J. Brons råd och undvik onödiga förslitningar
o reparationer.
Då en av de större kedjeimportörerna nyligen överraskade oss med ett upp lysningshäfte om sina kedjor, kom vi
plötsligt att tänka på att kedjorna och då speciellt den bakre fortfarande
tillhör de mest försummade kapitlen hos våra tvåhjuliga (och ibland även
tre hjuliga!) fordon.
Därtill kommer dess utom att de, som visserligen sköter sina kedjor, ofta gör detta felaktigt. En inte alls skött eller en felaktigt vårdad kedja resulterar i förslitningar inte bara på själva kedjan utan även på dreven den går över. Detta kan betyda en stor
utgiftspost, när det blir aktuellt att reparera skadan, vilket man givetvis måste göra förr eller senare.
Därför vill vi denna artikel berätta litet om hur kedjan är uppbyggd, vilka problem den kan ge upphov till, och hur man ska gå till väga för att både kedjor och drev ska få längsta möjliga livslängd. Rullkedjan, som vi använder på våra fordon, uppfanns redan 1895 av schweizaren Hans Renold - den första, helt kedjedrivna motorcykeln, den
engelska P & M, kom i marknaden år 1900. Den första kedjan som uppfanns
patenterades redan 1880.
Kedjan är uppbyggd av ett antal lager, vilka per par utgör en länk. Varje länk utgörs av olika detaljer
(se bild) vilka är hopfogade på ett speciellt sätt. överst på bilden ser
man en ytterlänks- platta vari två specialhärdade stift är fastnitade. På dessa stift finns två hylsor - även de sammanlänkade med en platta -
vilka utgör länkens och därmed även kedjans viktigaste detalj.
Hylsorna tjänstgör nämligen som dubbelt lager - på insidan för stiften och på utsidan för rullarna, som har gjorts av mindre hårt material far att bli bättre brottsbeständiga vid kedjans
evt. stötande belastning. Stiften är nitade på ytsidan av
ytterlänkplattorna, så att varje länk är en icke isärtagbar enhet, som kan stå emot mycket stora
belastningar.
|